Ofta säger min kille att jag inte skulle gilla serierna han tittar på själv. Nästan alltid underskattar han mig. Jag har ingenting emot serier som är blodiga och våldsamma i sig.
Men i ett fall har han rätt. The Walking Dead. Inte för att den är blodig och våldsam, utan för att jag inte på något som helst sätt kan leva mig in i situationen som seriens karaktärer befinner sig i.
Alltså. En zombieapokalyps utbryter. En handfull människor klarar sig undan med blotta förskräckelsen, och nu måste de fly. Överallt de kommer finns fler och fler zombies som de måste slåss mot.
Och det här är varför jag aldrig kommer bli en prominent figur i historien. Det här är varför jag aldrig blev konsertpianist eller författare eller fotbollsproffs (eller stryk det sista, det beror helt och hållet på talanglöshet).
I den händelse att en zombieapokalyps utbryter kommer jag helt enkelt bara tänka ah fuck it och anmäla mig frivilligt till att bli zombiesnacks, för det är den absolut enklaste vägen att gå. Inför utsikten att aldrig få sova, aldrig få äta och ständigt behöva fly för mitt liv så skulle jag bara ge upp.
Så att eh. I det här landet-Hanna - Katniss Everdeens diametrala motsats.
Ifall ni nånsin undrat.
