söndag 24 juni 2012

Vuxenpoäng

Ni vet när man får ett ryck och städar undan lite fastän man inte har bestämt innan att det är städdag, och man tänker att "jävlar vad vuxenpoäng jag kammar in nu".

Tills man inser att man är snart 25 år och att det snarare är sorgligt än en prestation att man inte får tummen ur och gör det oftare.

IKEA-besök en söndag och huvudvärk på det då.

onsdag 13 juni 2012

Vi är båda människoapor i varje fall

Plötsligt så ger det där hårda jobbet med att bygga relationer resultat och en brukare som hittills varit mer än reserverad mot mig sätter sig ner vid köksbordet och säger att jag ser ut som "hon Rachel i Vänner".

Ja, jag gillar mitt jobb.

söndag 10 juni 2012

HÖHÖ

David: Vet du vilket land som är minst uppkopplat mot sociala medier?
Jag: Näe.
David: IRL-and. HÖHÖHÖ.
Jag: Jaha, jag trodde det var AFK-ganistan.

HÖHÖ.

Tips från coachen (till mig själv), eller MÖÖÖÖH

1. Köp aldrig en datorjävel, för den kommer fan bara att gå sönder.
2. Om du nu måste köpa en datorjävel, ge fan i att flytta till en annan stad för du kommer att lyckas tappa bort kvittohelvetet i flytten även fast du har lagt det på ett fullkomligt logiskt och jättesmart ställe.

Varför?

För att du kommer att bli tvungen att åka med datorjäveln till den stad som du flyttat ifrån för att få ett nytt kvittohelvete så att du kanske eventuellt kan få datorjäveln lagad.

3. Köp fan inte elektronik överhuvudtaget. Elektronik suger.

onsdag 6 juni 2012

Men den står ut så fint när man snurrar

Ni vet det där bekymret jag hade häromdagen med att jag hade massor av pengar, inga kläder och inte hittade någonting som passade eller som jag ville ha?

Det ordnade upp sig när jag släppte på det där inre vuxenhetskravet jag har gällande kläder nu för tiden och började filosofera som så att folk kan börja ta mig på allvar när jag fyller 25 istället. Eller 26. Och köpte den här klänningen och den här jackan.

Jag vet, jag är sjukt bra på problemlösning.

måndag 4 juni 2012

Luftrörskatarr blues

Jahaja. Hade intentionen att gå till jobbet idag eftersom jag var feberfri och hyfsat kry igår, men det sket ju ner sig för nu sitter jag här med svullna luftrör och ont i bröstkorgen och låter som en nyvaken KOL-patient, detta trots att jag fram till 18 idag knappt har pratat alls. Google säger luftrörskatarr, mamma säger kanske halsfluss, jag säger så lite som möjligt och hinkar i mig litervis med hett te och honungsvatten och tänker tvinga David att sympatititta på några avsnitt av "Girls" med mig.

Andemeningen med detta inlägg: Det är jävligt synd om mig och den stunden jag orkade prata med mina paranteser om mina bekymmer var inte på långa vägar tillräcklig för att uppfylla min dagliga gnällkvot. HU!

Att bli dumpad

Alltså, jag lider verkligen med Nio till fem-Sandra och alla andra som blivit dumpade. Det finns få saker som suger så hårt som att bli dumpad av nån man verkligen vill vara tillsammans med. För er som inte har provat på det så kan jag tala om att krossat hjärta kallas för krossat hjärta av den enkla anledningen att det faktiskt känns som att hjärtat faktiskt krossas och smulas sönder i miljoner små bitar och bara lämnar ett stort jävla svart hål i bröstkorgen på en. Nu har jag förvisso just menstruerat och har en förkylning från helvetet så jag kanske är blödigare (höhö) än vanligt, men jag blir lite lipig när jag föreställer mig scenariot att David säger till mig att han inte älskar mig längre. Och då har han vad jag vet inte några planer på att delge mig sådan information nån gång snart.

Och jag tycker fanimej att det hedrar Sandra att hon inte drar till med nåt "det var ett gemensamt beslut", för visst händer det att uppbrott ÄR gemensamma beslut men nästan alltid är det någon som måste spika sista spiken i kistan och att vara den som sänks ner i avgrunden tillsammans med den suger fan röv.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag har inte tänkt gräva i Sandra och hennes ex och deras förhållande för det har jag på det stora hela jävligt lite koll på och framför allt jävligt lite med att göra.

Det jag tänkte skriva om var de fullkomligt galna kommentarerna.

Alltså, folk är arga på en kille de inte känner för att han gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk slutar tro på kärleken för att en kille de inte känner har gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk tycker sig veta att Sandra och hennes ex är perfekta för varandra fastän de har en ytterst begränsad insyn i hur deras förhållande har sett ut? FOLK GRÅTER?

Woah. Bloggar är VERKLIGEN de nya kärleksromanerna. Enda gången jag har varit så upprörd över någon annans uppbrott var typ i slutet av "Borta med vinden", men jag är ju som jag är.

(Det var ungefär det jag skulle skriva. Jävligt lång inledning för det, ja.)

Men vi kan ju avsluta med mina bästa tips för att gå vidare efter en dumpning:

  1. Skaffa dig en "upp ur sängen för i helvete"-låt. Någonting catchy och taktfast som tvingar en att kliva upp. Min var Lady Gagas "Bad Romance".
  2. Cykla. Cykla jävligt mycket.
  3. Lita på folk när de säger att det går över. Och att varje dag är ett steg bort från smärtan.
  4. Åk till London med åtminstone en av dina bästa kompisar, se en musikal, shoppa och sup. Undvik att bli förkyld sista dagen.
  5. Hångla med andra.
  6. Ligg med andra. 
  7. Hata exet och tänk på allt dåligt med förhållandet. Överväg att spotta på hens fula jävla cykel (men gör det inte för att hen kommer att fatta att det var du och så blir det dålig stämning, nöj dig med att bara tänka på det varje gång du ser den). Du kan vara nyanserad sen när du har fått distans till skiten.
  8. Höj din standard, för fan, och hitta någon betydligt bättre. 
  9. Live long and prosper.
Så gjorde jag, och det blev ju finemang.