Att bli dumpad

Alltså, jag lider verkligen med Nio till fem-Sandra och alla andra som blivit dumpade. Det finns få saker som suger så hårt som att bli dumpad av nån man verkligen vill vara tillsammans med. För er som inte har provat på det så kan jag tala om att krossat hjärta kallas för krossat hjärta av den enkla anledningen att det faktiskt känns som att hjärtat faktiskt krossas och smulas sönder i miljoner små bitar och bara lämnar ett stort jävla svart hål i bröstkorgen på en. Nu har jag förvisso just menstruerat och har en förkylning från helvetet så jag kanske är blödigare (höhö) än vanligt, men jag blir lite lipig när jag föreställer mig scenariot att David säger till mig att han inte älskar mig längre. Och då har han vad jag vet inte några planer på att delge mig sådan information nån gång snart.

Och jag tycker fanimej att det hedrar Sandra att hon inte drar till med nåt "det var ett gemensamt beslut", för visst händer det att uppbrott ÄR gemensamma beslut men nästan alltid är det någon som måste spika sista spiken i kistan och att vara den som sänks ner i avgrunden tillsammans med den suger fan röv.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag har inte tänkt gräva i Sandra och hennes ex och deras förhållande för det har jag på det stora hela jävligt lite koll på och framför allt jävligt lite med att göra.

Det jag tänkte skriva om var de fullkomligt galna kommentarerna.

Alltså, folk är arga på en kille de inte känner för att han gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk slutar tro på kärleken för att en kille de inte känner har gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk tycker sig veta att Sandra och hennes ex är perfekta för varandra fastän de har en ytterst begränsad insyn i hur deras förhållande har sett ut? FOLK GRÅTER?

Woah. Bloggar är VERKLIGEN de nya kärleksromanerna. Enda gången jag har varit så upprörd över någon annans uppbrott var typ i slutet av "Borta med vinden", men jag är ju som jag är.

(Det var ungefär det jag skulle skriva. Jävligt lång inledning för det, ja.)

Men vi kan ju avsluta med mina bästa tips för att gå vidare efter en dumpning:

1. Skaffa dig en "upp ur sängen för i helvete"-låt. Någonting catchy och taktfast som tvingar en att kliva upp. Min var Lady Gagas "Bad Romance".
2. Cykla. Cykla jävligt mycket.
3. Lita på folk när de säger att det går över. Och att varje dag är ett steg bort från smärtan.
4. Åk till London med åtminstone en av dina bästa kompisar, se en musikal, shoppa och sup. Undvik att bli förkyld sista dagen.
5. Hångla med andra.
6. Ligg med andra. 
7. Hata exet och tänk på allt dåligt med förhållandet. Överväg att spotta på hens fula jävla cykel (men gör det inte för att hen kommer att fatta att det var du och så blir det dålig stämning, nöj dig med att bara tänka på det varje gång du ser den). Du kan vara nyanserad sen när du har fått distans till skiten.
8. Höj din standard, för fan, och hitta någon betydligt bättre. 
9. Live long and prosper.

Så gjorde jag, och det blev ju finemang.