Men den står ut så fint när man snurrar

Ni vet det där bekymret jag hade häromdagen med att jag hade massor av pengar, inga kläder och inte hittade någonting som passade eller som jag ville ha?

Det ordnade upp sig när jag släppte på det där inre vuxenhetskravet jag har gällande kläder nu för tiden och började filosofera som så att folk kan börja ta mig på allvar när jag fyller 25 istället. Eller 26. Och köpte den här klänningen och den här jackan.

Jag vet, jag är sjukt bra på problemlösning.

Här står jag och står

Så här kan man se ut när man har varit på vårdcentralen och särat på benen. Så såg jag emellertid inte ut när jag gjorde det, för jag fick ett ryck och bytte om innan jag åkte in och käkade lunch med David.

Nu är det snart dags för dagens tredje ombyte, ska iväg och köra lite styrketräning med Sara. Känner mig som värsta melodifestivalprogramledaren and shit. Minus galastassarna och plus nya jeans.

Vill för övrigt inte köpa ett par jeansjävlar till förrän jag har landat ett jobb med en skälig inkomst. Sjukt tråkig grej att köpa. Vill egentligen bara glida runt i blommiga klänningar med ett blygt litet leende och ett glas mousserande i ena handen och skriva djupa blogginlägg om pojknackar och att dansa till the Smiths-låtar på obskyra svartklubbar, men nu lever jag i verkligheten och då måste man ha ett par jeansjävlar att ha för att se lagomt proper och uppklädd ut på arbetsintervjuerna. Verkligheten är fan sämst ibland.

Slut på random inlägg.

Provokation!

Jag har inte bara bilder på mig själv i min blogg, jag har dessutom ett fucking jävla SMINKBORD i sovrummet. Allting jag skriver i alla sammanhang är numera totalt ogiltigförklarat eftersom jag har en relativt stor nagellackssamling och inte bara klär mig i potatissäckar. Bara så att ni vet.

Nu ska jag åka och träna. Puss!

Dress the part

"Socionomaura", som Filip Hammar skulle ha sagt. Det enda som fattas är ett halssmycke i hamrat silver.

Den döda blicken

Idag är jag allmänt trött, därav den döda blicken. Tröttman orsakas av:

• beslutsångest ang. jobb.
• människor som tror att snoppen resp. snippan kommer att trilla av på ungarna ifall man inte ständigt präntar in i dem att de är pojkar resp. flickor och behandlar dem därefter.
• att jag har ett paket som ligger och väntar på mig hos mitt Schenker-ombud men som jag inte får hämta ut av någon konstig anledning.

Det fa-ha-ntastiska lilla retroköket

Okej, vårt kök SKULLE kunna ha varit ett fa-ha-ntastiskt litet retrokök. Vi skulle ha älskat och vördat ett gammalt femtiotalskök i kulörta luckor och fina små metallhandtag som man ofta ser när man gluttar in hos grannarna här i området. Men hyresvärden har renoverat hela lägenheten (vilket jag i och för sig är tacksam för efter att ha sett vilka fugly tapeter som dolde sig bakom ComHem-uttaget när kabelsnubben var här och fixade) så vi har ett ganska plain vitt kök istället. Och det är ju okej, helt klart.

Med det sagt (och den lilla detaljen att vi givetvis ALLTID har ett fång svenska tulpaner på bordet och inte bara när jag fått en blomstercheck av svärfar i examenspresent. ALLTID) så ger jag er nu - eine kleine retroish kök:

Så här sitter jag mest hela dagarna och hinkar te och skriver arbetsansökningar. Ibland lagar jag mat, som igår då jag gjorde Onekligens goda sesamnuggets. Ibland skiter jag i det och köper hämtmat istället. Man är väl ingen Underbara Clara heller.

Nu ska jag göra mig i ordning för dagens arbetsintervju, så håll tummarna som sagt!

Som plåster på såren

Till Pelle som plåster på såren för alla uteblivna blogginlägg på min förra blogg:

Comic Sans i tveksamma sammanhang - som exempelvis på framsidan av ett dokument där laboratoriet kan kryssa i en ruta för cancer på baksidan.

(Och det är standard procedure för alla tjejer i min ålder, ingenting att oroa sig för)