Dag 3 - Mina föräldrar

När folk träffar min mamma så brukar de vara överförtjusta efteråt. Inte främst över att ha träffat henne, även om hon väl för all del är trevlig, utan för att de plötsligt förstår exakt varför jag är som jag är.

Min mamma är som en norrländsk version av en fortune cookie. Det finns inte så många olika varianter av hennes visdomsord, men de som finns är användbara på i princip alla situationer då det går åt helvete:

1. Shit happens. Hela tiden.

Murphy's law nedkokad i fyra ord. Skit kommer att hända dig, för att det bara är så, och det kommer att hända dig hela tiden - för om någonting kan gå fel, så kommer det att göra det.

2. Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre.

Du kommer aldrig att nå botten av skiten. Med andra ord finns det nån som har det värre, fastän shit happens hela tiden. Den personen kan du med fördel skratta åt.

3. Folk är inte så jävla dumma som man tror, de är ännu jävla dummare.

Med andra ord - ha så låga förväntningar på dina medmänniskor som bara möjligt, så slipper du bli besviken när andra människor gör så att shit happens hela tiden för dig.

Min pappa tror jag är ganska mycket som pappor är mest. Han drar pappaskämt, han kallar sig för Hönsbärsvägens mest missförstådda komiker när hans barn inte skrattar åt hans pappaskämt och skrattar sedan högt själv åt dem. Inte för att kompensera, utan för att han tycker att det viktigaste med ett skämt är att det roar honom.

Och det är ju faktiskt också en förklaring till att jag är som jag är.