Läsdagboken: Hungerspelen/Fatta eld/Revolt

Under tiden jag pluggade så tappade jag förmågan att slappna av och läsa en bok. Eftersom så mycket av det jag var tvungen att göra bestod i att läsa böcker, så var jag rätt osugen på att läsa när jag inte behövde.

Nu har jag börjat läsa igen så jag tänkte introducera en ny kategori här på bloggen, Läsdagboken. Jag började med att klämma i mig Hungerspelen-triologin av Suzanne Collins eftersom den verkade hyfsat lätt att ta sig igenom och för att ALLA har läst den. Och så här tycker jag:

Hungerspelen/Fatta eld/Revolt
Suzanne Collins

Baksidetexten

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdomarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan.
Spelens utgång: Den som överlever får åka hem...
En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa.

Första stycket lyder

När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens kanvasöverdrag. Hon har nog haft mardrömmar och lagt sig hos mor. Så är det förstås. Det är ju slåtterdag idag.

Jag gillade den övergripande intrigen triologin igenom och att det är svårt att lägga ifrån sig böckerna.

Jag gillade inte språket (som var rätt torftigt), romantiken (som känns påklistrad) och styling- och klädbeskrivningarna (för att det finns inget som jag tycker är så jävla tråkigt som ingående beskrivningar av vad någon har på sig, och även om jag fattar att det är en del i den samhällskritik som framförs så känns det ovärdigt huvudpersonen att låta sig reduceras till sitt yttre).

I övrigt har jag en känsla av att triologin kanske hade kunna hoppa över sin romaninkarnation och gjorts till film på en gång.

Summa summarum: Habil underhållning, men inte så mycket mer. Jag hade förmodligen tyckt om den väldigt mycket som fjortonåring.