Slöseri med liv

Fanny tog initiativ till den här utmaningen, att lista saker som är eller har varit slöseri med liv, och både Lisa och Elsa har skrivit om det så nu gör jag det med.

Saker som är eller har varit slöseri med liv för mig (utan inbördes ordning):

1. Att bry mig så jäkla mycket om vad andra människor tycker och tänker om mig. Det här är någonting som jag har lärt mig av många års bloggande och bloggläsande - människor tycker fan saker oftare än de använder toaletten, och väldigt ofta hade det varit bättre om de helt enkelt hade låst in sig på muggen och tyckt och tänkt för sig själv en stund istället för att verbalisera detta tyckande och tänkande. Detta går givetvis stick i stäv med att jag själv har en blogg där jag tycker och tänker en jävla massa och helst läser bloggar där folk tycker och tänker en jävla massa, men så här menar jag - om jag hela tiden tar vad varenda människa tycker och tänker om mig i beaktande så fort jag ska ta ett beslut eller typ göra någonting mer kontroversiellt än att andas - då blir det inte så jävla mycket tid och liv kvar. You can't win them all, kid, och ibland vinner man inte ens över någon på sin sida. Det får man leva med om man inte ska tappa bort sig själv totalt.
2. Att ägna mig åt skönhetsrutiner som jag tycker är tråkiga. Jag rakar mig inte, delvis för att jag blir obstinat när andra säger åt mig vad jag ska och inte ska göra, delvis för att jag har väldigt skör hud som mår dåligt av att rakas men framför allt för att jag tycker att det är förbannat jävla tråkigt. Jag får absolut ingenting ut av det - den lena känslan på benen i typ en dag väger inte upp för något av det.
3. Att överhuvudtaget ägna mitt åt saker som jag tycker är tråkiga för att behaga andra, inte för att det ger mig någonting. 
4. Att umgås med människor jag egentligen inte tycker särskilt mycket om. Jag tror att det här kan vara en grej som före detta mobbade barn gör - vi blir så himla glada över att människor vill umgås med oss eftersom vi bär med oss bilden av oss själva som personer som ingen vill umgås med frivilligt, att vi villigt blir kompisar med precis vem fan som helst. Hur som helst är det en grej jag har gjort, och det har lett till att jag har befunnit mig i vänskapsrelationer med människor som jag inte har särskilt mycket gemensamt med eller som jag egentligen inte tycker särskilt mycket om, och det har nog inte gett någon av oss så särskilt mycket mer än dåligt samvete.
5. Att tro på Den Stora Kärleken. Alltså, de gånger som jag har varit kär på det där sättet som människor blir i film, musik och böcker - så att man inte kan tänka på annat, att man blir helt fixerad vid den andre personen - de gångerna har jag haft fruktansvärt destruktiva relationer som slutat med att jag totalt tappat bort mig själv och vem jag är i viljan att vara den andre till lags. Jag har varit övertygad om att det här, det är Den Stora Kärleken och att bara jag tror på den så kommer allt att ordna sig. Det gör det inte, och den läxan borde jag ha lärt mig nu. En till vända i en sån relation vore VERKLIGEN slöseri med liv.
6. Att ha ett stört förhållningssätt till min kropp och till mat.
7. Att läsa Mia Törnbloms "Självkänsla nu!"-böcker.
8. Att hela tiden jämföra sig med alla andra. 

Okej, nu blev det kanske lite väl mycket lessons learned och slutet av ett "Huset fullt"-avsnitt över det här inlägget. Men jag kämpar fortfarande med en del av de här grejerna, kanske främst de som jag inte har skrivit så utförligt om (bortsett från att läsa Mia Törnbloms böcker som jag har kastat för länge sen). Men slutligen, som Elsa skriver:

att inte ägna sig åt det man verkligen vill. Inte det man nödvändigtvis har talang för, utan det man VILL göra. Om livet inte kan vara lustfyllt så är det inte värt någonting.